Julkalendersdags

Julkalendern förresten, vad känner vi? Ni som vet lite om vad den kommer att handla om, verkar den bra? Det enda jag sett är att det är riktiga människor som ska spela just riktiga männisor, vilket alltid bådar gott. När man börjar slänga in människor utklädda till råttor, eller för all del superhjältar, blir det oftast sådär bra skulle jag vilja säga. De bästa julkalendrarna innehåller varken gubbar med bruna tänder och råttsvansar eller tjejer med silvriga mantlar. Nej, de bästa julkalendrarna innehåller Rudolf och Leif. Sunes Jul och Mysteriet på Greveholm med andra ord.

Converse


Jag hoppas att de nya conversen (som fortfarande är svarta..) kommer att ha det lika roligt som de här har haft.

Jämvikt... Igen.

Ni kommer ihåg det där inlägget om jämvikt va? En timme på gymet. Tre rader med godiskulor. Jämvikt.


Ny tradition skapas

I lördags åt jag, Mikaela och Nille en härlig middag. Om ni verkligen vill uppskatta mat så detoxa lite innan en måltid. En dag eller så verkar räcka (åtminstone i vårt fall). Kyckling, pommes, bea, kladdkaka med nougat, chips, godis, kinamat, vitt bröd och julmust har vi lyckats få i oss nu under två dagar.

När Nille gått mot jobbet började jag och Mikaela planera det som kommer bli årets julgosskväll (spännande ord). Vet inte vad ni känner men rent spontant kan jag tycka att vårt 00.45-rim blev ganska trevligt:

En gossig tradition vi nu tänkt skapa,
varje år ska vi från och med nu mysa och baka kaka.
(OBS! Kom ihåg att benen och överläppen raka.
För på julen ska man vara len som en barnrumpa,
annars blir det varken glögg eller skumpa!)

Vi ska gossa, pepparkaka och lussebulla,
sen på några drinkar bli fulla,
innan vi ut ska rulla.

Vi har deppan som kvällens mål,
alla som inte joinar är rövhål.

17 december är datumet ni ska boka,
mer information kommer så ni behöver inte snoka.


Tanken är att våra kära vänner ska få en instruktion om dagen fram till den 17, med start på torsdag.


Adventsmys i lördagsnatt.


Spagettibloggar

Det har skrivits en artikel om bloggen här. Förutom att ett h har försvunnit från mitt förnamn så blev väl den där meningen med spagettibloggarna lite fel. Antingen har jag uttryckt mig märkligt eller så har det blivit fel när reportern skulle citera mig. Jag skulle gissa på det första alternativet eftersom jag också tydligen sagt att det finns en hel del seriösa inlägg. En del seriösa inslag ändrar jag mig till, känns det bättre för er? Det känns bättre för mig.

Vet inte riktigt när artikeln publiceras i tidningen men då kan ni se fram emot fyra väldigt smickrande bilder på mig. Såna där bilder som kommer göra att mormor och farmor funderar på om de verkligen ska klippa ut artikeln och sätta upp på kylskåpet (där alla kan se den) eller om de helt enkelt ska låtsas att de inte såg den.


Exakt den här grimasen kom väl inte med kanske men de går åtminstone under samma kategori.

Bye bye detox

Jag och Mikaela tog just ett gemensamt beslut om att avsluta den här detoxkuren. Vi är inte gjorda för att enbart gröna saker. Dessutom kände jag att jag var halvvägs in i en svår depression. Ikväll ska vi ägna oss åt att äta. Kyckling, pommes och bea blir det. Vi sa att vi skulle ha sallad också men eventuellt låter jag den vara. Bara för att jag kan. Pojkarna kan få salladen. Bra deal.

Thanksgiving

24 november igår vilket innebär både att det var thanksgiving i usa och att det bara är en månad kvar till julafton (när kommer snön? jag kan tänka mig den nu faktiskt..). Tycker thanksgiving verkar rätt festligt faktiskt. I grund och botten har det väl någon religiös betydelse, precis som många andra högtider, men numera ser väl många den snarare som en dag att vara lite extra tacksam för allt man tycker om och värderar högt. Blir nästan som en förhandstitt på julen med nära, kära och mat i överflöd.

Kanske skulle införa det i Sverige också? Såg faktiskt på Facebook igår att det var några som hade fixat ihop en thanskgivingmiddag, ska vi inte försöka satsa på det nästa år? Jo, det tycker jag nog.

29

Jag förstår inte att så många människor tycker att högstadiet är den värsta delen av grundskolan. Jag tycker att det är lovely. Förmodligen för att mina elever är så bra. Förutom när de lite sådär spontant undrar om jag "är 29 år eller så?". Idag klarade vi av både spanska, engelska, matte och NO. Vilket ju innebär att även jag friskade upp minnet i dessa ämnen, win-win!

Kebab blev det förresten. Kebab till mig pch pizza till Felix. Imorgon blir det en grön lunch. Har ni börjat slå vad om hur länge den här detoxen håller? Annars tycker jag att vi börjar göra det nu. På lördageftermiddag kommer jag troligtvis att få ett rejält bryt men jag tror ändå på mig själv. Det ska gå. Ni har förstås fria händer att inte tro på mig, att jag klarar det är ju faktiskt en riktig högoddsare.

Detoxa

I helgen ska jag och Mikaela detoxa. Ja, jag gjorde just ett substantiv till ett verb genom att tillsätta ett a på slutet. Detta innebär att från och med fredagmorgon, imorgon alltså, är det broccoli och citronvatten som gäller. Och en del andra spännande grönsaker. Sist jag tänkte detoxa höll det i ganska exakt sju timmar. Sen blev det en härlig macka på Duvanders. Mjöl, socker och mejeriprodukter är totalt förbjudna. Behöver jag säga vad det blir för överfettigt till middag ikväll?


Lite såhär känner jag inför en helg utan mina polare mjöl och socker. Om det är glädje, panik eller bara lite hederlig skräckblandad förtjusning får ni avgöra själva.

Note to self

Tjena Hannah, det är jag här.

Nästa gång du tänker gå upp vid en sådan tidpunkt att du inte riskerar att komma för sent till jobbet äter du förslagsvis inte godis precis innan du ska sova. Sockerkickar gör man inte sig av med i första taget. Det var ett dumt beslut, men det har du nog redan insett. De där påsarna under ögonen som du har införskaffat dagen till ära är verkligen av imponerande storlek. Men du har nog lagt märke till dem redan skulle jag tro. Och så bra de passar ihop med din svarta outfit. Himla bra. Hade du tänkt på det länge?

Ett annat tips är att på riktigt försöka vända dygnet rätt igen. Att ta en powernap på två timmar med start någon gång under eftermiddagen var nog inte det mest begåvade du gjort va? Ska vi komma överens om att idag blir det ingen nap efter jobbet? Vi kan väl bestämma det? Jättebra. Verkligen, jättebra.

Det där med att sätta igång ett par vänneravsnitt precis när det var läggdags var inte heller den mest briljanta idén som tagit sig genom din tankeverksamhet. Du vet att jag brukar tycka att du allt som oftast tar kloka och intelligenta beslut. Igårkväll togs inga sådana beslut. Vi kan vara överens om det va?

Och du, fan ta dig om du gnäller det lilla minsta över att du är trött idag. Om du känner att en gäspning är på gång så läser du det här. En gång, två gånger, tre gånger läser du det.

Så, stick iväg till jobbet nu.

Hälsningar
Hannah

Supermario

Ta en titt på det här klippet.

Paus för skratt.

Jag tycker att det är lite roligt faktiskt. Gör ni också det? För övrigt är det väl snart dags för den där supermario att avgå (eller göra något drastiskt som gör att vi glömmer det där). Ja visst, han är en människa med brister och fel som alla andra. Men (och detta är ett så kallat viktigt men) det finns gränser för vad man kan tänkas ha för brister och göra för fel när man är partiledare för ett av Sveriges största partier. Nu är just jag visserligen ganska blå så jag kan ju egentligen ge fan i vem som är partiledare för S men det är ju alltid kul om de blåa har någon som helst utmaning inför nästa val. Det blir väl alltid roligare då? Hetsiga diskussioner är härligt. Och större motstånd innebär ju oftast hetsigare diskussioner.

Är han inte lite lik supermario? På riktigt menar jag nu. Det där med Saddam känns kanske inte som en fullträff, men supermario kan jag nog köpa. En liten gullig S-supermario. Kanske kan börja använda det på löpsedlarna istället för Ljugholt?

Jo, det är sant!

Efter Ranelids föreläsning igår förtärde vi kinamat innan vi rullade mot bussen. Cosmo, Gossip girl och Zoo-snöre distraherade mig en timme eller två innan jag somnade med lampan tänd och datorn på. Nu är det dags för mig att åka till skolan för att rätta massa prov innan ett gymkort ska införskaffas. Jag vet, jag vet. Det låter lite väl bra för att vara sant. Men det är bara ett halvår. Sist ett gymkort hamnade i min ägo användes det i två hela månader. Tanken är minst fyra månader den här gången.

Björn, we love you

Oj. Det var så bra, så bra, så bra. Jag blir lika imponerad varenda gång han öppnar munnen. Eller ja, öppnar och öppnar - den är väl egentligen aldrig helt stängd. Jag fascineras av människor som behärskar språket så som herr Ranelid gör. Språk innebär makt, så är det bara. Dessutom känner jag att allt är förlåtit nu. Både melodifestivalen och Let's dance. Och eventuella framtida medverkningar i andra skitprogram.

För övrigt sänkte vi nog medelåldern med ett par år. Och med ett par menar jag ganska många.


Är det galet att ta kort på hans bil? I så fall får jag vara en galning.


Ranelid

"Ett antal satelliter finns i min själ, i min rymd. Jag tar ner dem då och då, som vädermeteorologer. Tittar om det regnar, snöar om det är frost eller värme. Jag rör mig rastlöst till språkets möjligheter och löper amok i frihetens öga, har du hört ett sånt språk? Nej, det är bara jag som säger så i hela Sverige. Om människan skulle veta hur fri hon är skulle hon darra som en hund inför en jordbävning. Den, du."

"Att leva är att simma från stranden jag till stranden du i havet vi."

Tycker vi värmer upp med två citat från Ranelid nu när det börjar närma sig.

Björn, del 2

Ni kommer kanske ihåg det här inlägget. Ikväll ska han ha föreläsning i stan och jag har lyckats få med mig både Elin och Johanna. Jag tänkte vara där runt tretiden men ni andra kan ju komma vid 18.25, eftersom det börjar 18.30. Min teori är att de bästa platserna försvinner snabbt men med tanke på att det troligtvis kommer att vara vi och ett gäng pensionärer där så känns 15.00 som en bra tid att infinna sig utanför portarna. Gamla människor har ju trefikan då, så då är jag garanterat first in line så att säga.

Nej, jag skojade bara. Tror ni verkligen att jag ska vara där klockan tre? Hahaha. Det är ju bara människor som är riktigt, riktigt sjuka i huvudet som är där så tidigt. Nej, klockan fyra räcker lätt. Det tar ju sin lilla tid för äldre människor att ta på sig skor (ryggbesvär) och att sen gå (höfter och knän som knakar). Vi satsar på fyra.

Great!

Idag fick jag tillbaka jobbet jag hade innan jag åkte till London. En högstadieskola är numera min arbetsplats, vilket känns great. "HANNAH, är du tillbaka? Woho." Ungefär så lät det när jag traskade in i klassrummet. "Yes. I'm back." svarade jag med Darth Vader-röst. Okej, det gjorde jag väl inte riktigt. Det känns bra att vara tillbaka, det var egentligen allt jag ville säga.

 
Två bilder från min egen högstadietid. Första bilden är på mig, Jonna och Frida från konfirmationslägret. Nu är bilden visserligen ganska mörk men ni ser ändå hur läckert brun jag är va? Jag blir inte speciellt brun längre. Trist. Andra bilden är från tivoliparken när vi såg Magnus Uggla. Jag roffade åt mig Oskars tröja bara för att bilden skulle bli bra. Visst gör icapåsarna under ögonen att bilden blir mer effektfull? I know.


Usch ja

-Tänk om man får styvbarn någon gång...
-Usch ja...
-Det är ju en grej med sina egna eventuella ungar, de måste man ju tycka om. Men någon annans? Fan, jag hade varit världens sämsta styvmorsa.

Don't push it

H: Andreas, köp mat till mig också.
A: Ja, vad ska du ha?
H: Keeebab.
A: Kebab var det ja. Två kebabtallrikar, tack.
Två min senare.
Kebabman: Så, då var era tallrikar klara.
H: Jag måste ha ketchup också.
K: Vi har tyvärr ingen ketch...
H: Andreas, jag ska ha ketchup annars kan jag inte äta det!
A: Ja, fast de har ju ingen ketch...
H: De har ketchup!!! De säger bara att det inte finns någon, tjatar man tillräckligt länge så får man det.
A: (Till K) Du är helt säker på att ni inte har ketchup?
K: Jaa...
H: Jag måste ha ketchup!!!
K: Fast vi har ju lite ketchup här i och för sig...
A: Hannah, han har ketchup!
H: Jag sa ju det...
K tar fram någon hemmagjord ketchupflaska.
H: Det finns inte Felix eller..? Inte? Nej? Annars blir ju den du har där jättebra!

Tror ni också att han ville spotta på min tallrik?

Nelly catwalk

Igårkväll var vi hos Josse en sväng innan vi stack till tbaren och Nellys event där. Varsin goodiebag, drinkbiljetter och ett valfritt plagg från visningen fick vi, great! Hundra brudar, drinkar och kläder, det kan ju faktiskt bara bli bra. Efter visningen öppnade nattklubben som vanligt och vi lyckades dansa oss sådär lagom svettiga tills lamporna tändes vid tretiden. Klockan fem hittade jag äntligen hem till min säng efter en del spännande upptåg.


Eftersom jag inte tog några bilder så har jag lånat den här bilden från Johannas blogg. Där finns en hel del andra bilder också från kvällen, bland annat en sjukt osmickrande bild på mig. Nu blev ni nyfikna va?

Idag blev det brunch hemma hos Mikaela med Josse och Tessan. Tessan var uppe med kameran så ni får en bild till, härligt va?

You gotta love it!

Mörkblå är ungefär typ samma som svart

En runda på stan med Mikaela resulterade i svarta jeans och svart blus. För att citera ett av barnen på dagiset i onsdags:

-Alltså Hannah, gillar du svart eller?
-Ja, jo det gör jag väl. Hur så?
-Du har ju bara svart på dig. Tröja, byxor, jacka, vantar, skor, halsduk. Till och med dina strumpor är svarta!
-Men du, strumporna är faktiskt mörkblå...
-Mörkblå är ungefär typ samma som svart, för det säger min storasyster. Så det så!

Ikväll dansar vi!

Humor


Kvällens funderingar

Har alltid trott att jag är en sån där människa som aldrig "snöar in" på något. Ikväll ändrade jag den teorin efter att ha tittat på Masterchef USA, Halv åtta hos mig och Du är vad du äter. Sen började jag fundera på att bli kock. Innan jag tänkte på journalist. Och tv-producent. Och frisör. Och riksdagsledamot. Och chefredaktör. Och advokat. Och skolchef. Och författare. Det var väl ungefär det som var kvällens funderingar.


Finally!

För första gången sen... nej, jag vet faktiskt inte när senast var, men det var längesen, så tog jag mig till gymet idag. Med mig hade jag pappa, Mik, Josse och Tessan vilket väl vara den enda anledningen till att jag över huvud taget funderade på att gå dit. Efter gympasset tyckte jag och Tessan att en powerwalk var på sin plats. Mina ben håller inte med mig om att det var en så strålande idé. Kan tala om för er redan nu att imorgon kommer träningsvärken vara ett faktum, vilket dock är okej eftersom jag gillar träningsvärk. Det känns bra. Tycker inte ni också det?

Och ja, jag lovade ju er en liten uppdatering om gårdagens premiärarbete på dagis, eller förskola som man egentligen ska säga. Det var en spännande upplevelse och inte alls så skrämmande som jag trodde. Barnen fick till och med mig att spela fotboll (i mina clarksskor, kanske inte bästa skorna för en dag i sandlådan/på fotbollsplanen) och det händer väl inte riktigt varje dag, senast var veckan innan vi konfirmerades...

Uppdatering

Det blev ingen uppdatering igår, vilket ni kanske märkte. Fick med mig en lillasyster hem från dagis så bloggen glömdes helt enkelt bort. Vet inte riktigt vem som var tröttast men halv tio sov vi båda två framför Solsidan, efter Mickan lärt syrran att säga slampa (okej, kanske inte bästa barnprogrammet).


Gossegubbe

Bara för att jag var lite småkritisk till Halv åtta-deltagarna igår så visade det sig att just den här veckans deltagare verkar vara riktiga gossisar. Speciellt Sven, riktig gossegubbe.

Nu är det snart dags för mig att premiärjobba på dagis. Spännande va? Jag ska hålla er uppdaterade.

Halv åtta

Jag älskar Helge Skoog. Och jag älskar Halv åtta hos mig. Jag brukar dock inte älska deltagarna i programmet. Inte ett dugg faktiskt. Brukar antingen vara snuskisar (ex. låter katten slicka på räkorna innan servering) eller gnällisar (ex. klagar på allt). De som är mest irriterande är de som tycker att allting är så "himla, himla gott, kanske det godaste någonsin" men sen ger en "stark sjua". Eller de som ger lägre poäng för att kantarellerna är plockade i Icas grönsaksdisk istället för i skogen. Herregud, det är väl inte själva plockandet som ger poäng.

Om jag hade varit med i Halv åtta hade jag bjudit på något chokladigt till efterrätt. Man måste ha choklad för annars är det ingen riktigt efterrätt. Bara så ni vet.

  
Bra chokladiga efterrätter. Nummer två hade säkert fått minuspoäng i Halv åtta eftersom den inte är ett dugg hemgjord. Jag hade gett den en åtta. Eller kanske en "stark sjua".


Hybris när det är som bäst.

Eftersom jag börjar komma upp på Kenzas, Zytomierskas och Tyras nivå nu när det gäller antal besökare så har ju kommentarerna rent ut sagt forsat in. F o r s a t in.

Postat av:

jag har hört att du är grym på stroganoff.. finns det något recept du använder som du kan dela med dig av? =) blir inte så bra när jag gör det.


Om du driver med mig så tycker jag att du är en fantastiskt rolig människa. Jag skrattar högt. Utan ironi. Om du inte driver med mig så undrar man ju var du har hört det. Och det finns inget recept. I köket free stylar man, det blir bäst då. Ingredienserna man free stylar med är lök, grädde (massa vispgrädde), soja, passerade tomater, salt, vitpeppar och förslagsvis en falukorv.

Postat av:

Tycker din balklänning är galet snygg! Kan du ge några tips var man kan hitta andra snygga klänningar? :) Var har du köpt din?


Tack, det tycker jag också! Tycker faktiskt att den är snyggast i världen om jag ska vara ärlig. Jag var i Vinslöv först, precis som alla andra tjejer, och letade. Jag mådde mest dåligt av allt ryschpysch. Dessutom är det ingen höjdare att prova klänningar i fel storlek och fel färg, blir inte så lätt att se slutresultatet framför sig kan man väl säga... Min kusin sydde min klänning och du kan hitta henne på amandastridsberg.se :) Hon sa dock "jag ska aldrig mer sy balklänningar..." när min var klar. Fjäska för henne är mitt bästa tips. Våldgästa hennes hem med frukost eller lite wasabinötter så blir hon glad!

 
amandastridsberg.se, all I'm sayin!

På tal om jämvikt.



Jag köpte broccoli för första gången igår. Idag åt jag den. Spännande upplevelse.

Jämvikt

Naturen strävar hela tiden efter jämvikt fick vi lära oss någon gång i mitten av högstadiet. Igår kom jag fram till att ganska stora delar av mitt liv faktiskt också fungerar så. Ligger i sängen och tittar på Desperate housewives i två timmar för att sen sitta klistrad framför partiledardebatten på tvåan. Tycker det är småhärligt att bara sitta och prata strunt på en solig altan för att sen deep talka en höstkväll över en kopp te (av någon anledning hör strunt ihop med sommaren och deep talk med hösten...). Spenderar timmar inne på make up store och framför spegeln för att sen diskutera politik. Äter choklad till frukost och sallad till lunch. Ligger raklång på soffan hela söndagen för att sen börja måndagen med en rejäl power walk.

Allt handlar om att väga upp. Jämvikt.


Fetton

H: Jaha, vad ska vi äta ikväll?
S: Jag vet inte...
H: Ska vi göra pizzorna ikväll?
S: Kan vi inte ta dem imorgon?
H: Jo, men vad ska vi käka ikväll då? Kyckl...
S: Vi skulle ju kunna beställa...

Och nu sitter vi här med varsin kebabtallrik. Du är vad du äter var det va?

111111

Nu har jag tre dagar till att leva loppan på innan jag ska börja ta tag i mitt liv igen. I två veckor har jag fått vara 16-17 år men nästa vecka är det dags att bli nästan 20 igen. Galet att jag nästan är 20. Mår lite illa. Men det var inte min åldersnoja vi skulle prata om. Nästa vecka ska CVn delas ut, det ska vikarieras på dagis (haha ni ser också humorn i det va? ska hålla er uppdaterade på den fronten.) och det ska tillbringas en hel del tid på körskolan.

För övrigt undrar jag hur många bloggare som tidsinställt sina inlägg på kl 11.11 idag. Det är nog en del va?

Du är vad du äter

Tittade på Du är vad du äter igår. Av någon märklig anledning tröttnar jag aldrig på det programmet. Något som är ännu mer märkligt är att jag alltid blir sjukt hungrig när jag tittar på det. I vinjetten visas en hel del så kallad skräpmat (läs: äckelpäckelmat) som intas på ganska snuskiga sätt. Detta ska säkert fungera som något slags avskräckande exempel för tittarna men faktum är att jag bara blir sugen på maten som visas. Konstigt? Det kan jag nog leva med.

Nu är det helg. Det kan jag också leva med faktiskt. (Även om jag har haft helg hela veckan.)


Onsdagar är bra.

Jag är en sån där människa som gärna sover till elva-tolv, oavsett om jag gått och lagt mig klockan åtta eller halv tre kvällen innan. I morse gick jag upp åtta. I vanliga fall hade det inneburit ett jävulskt humör, svordomar och eventuellt lite sparkar i dörrkarmar och så. Men så tittade jag ut genom fönstret. Blå himmel. Strålande sol. Märkligt att vädret kan påverka en människa som i vanliga fall är som en grottmänniska på morgonen, till att faktiskt vara hyfsat pigg och glad. You gotta love it (ska sluta med det... snart).

För övrigt var det en bra kväll igår. Jag håller fast vid att onsdagar är bra dagar.

Why don't you get a job?

H: Jag duschade tre gånger i förrgår.
S: Varför det?
H: För att jag hade ingenting annat att göra.
S: Okej...
H: Ska försöka komma på fler såna saker jag kan göra när jag har tråkigt.
S: Du måste, måste, måste skaffa ett jobb.
H: Jag vet.

Det enda jag kan tänka på är Offspring - Why don't you get a job. Fast ändå inte. Om ni förstår vad jag menar.

Björn.

Tjena Björn, Hannah här.

Dina ord har fått pryda både en, två och tre facebookstatusar. Ett av dina citat har kommit att bli min absoluta favoritmening. Oftast har du sagt helt ovettiga saker men ändå helt rätt. Såna där saker som man måste fundera en stund på innan man över huvud taget kan ta det till sig.

Jag älskar att du har ett ego som till och med är större än mitt. Jag älskar att du inte skäms för någonting. Jag älskar att du framhäver dig själv som störst, bäst och vackrast. Alltid. Eller åtminstone nio gånger av tio. Det är nästan bara du som kommer undan med det.

Det är helt fantastiskt att en människa som pratar så mycket som du fortfarande menar att du inte är en babblare. Att du inte talar mycket. Att du inte pratar ofta. Men om en människa kan forma ord, meningar och berättelser på det sättet som du kan, så är det faktiskt helt plötsligt okej. Och det där skrev jag utan ironi. Nästan helt utan åtminstone.

Jag tycker att det är härligt att du kallar Alexander Schulman för kloakernas slussvakt, utan att egentligen mena något negativt med det. Och det är ännu härligare att du säger "Det där var det mest begåvade som sagts i svensk tv" efter något du själv sagt.

Så nu undrar jag varför i helvete du ska ställa upp i Sveriges största skitprogram? Hur tänkte du? Ja visst kommer du att göra succé. Och visst kommer du att ta dig långt. Kanske till och med vinna faktiskt. Men det spelar ingen roll. Jag är upprörd. Mycket, mycket upprörd. Nästan lika upprörd som när du ställde upp i Let's dance. Jävla trams.

You gotta love it, part 2

Idag är det en vecka sedan jag lämnade de vackra bilarnas stad för hybrisens, avundsjukans och helgalkolismens tillhåll. You gotta love it.


Bara därför tänkte jag att jag kan få ha lite hybris och lägga upp den här bilden. Ni kan få vara lite avundsjuka. Och helgalkolismen tar vi helt enkelt på lördag.

You gotta love it

Ikväll är planen att det ska serveras korv stroganoff här. Senast det inträffade var två veckor innan jag åkte till London och Nathalie, André, Nichlas och Tobbe var hitbjudna. När de kom tittade de ner bland grytorna:
-Men Hannah, här är ju mat till minst fjorton personer! Är du helt galen?

40 minuter senare.
-Du Hannah, grytan är tom nu... Bara så du vet liksom...

Same same, but different

S: Det svider i mina ögon... För någon vecka sen hittade jag en sån där liten flaska med ögondroppar i. Så skulle jag testa den. Tog en droppe på fingret sen satte jag den mot ögat, bara för att testa du vet. Fy FAN vad det sved. Vet du vad det var? PARFYM.

Höjden av lathet

S: Sover du?
H: Nej, jag blundar bara.
S: Men du har ju two and half men igång?
H: Ja men bara för att jag inte orkar ha ögonen öppna betyder väl inte det att jag inte lyssnar.


Så himla, himla jetlaggad

Rent spontant kan jag känna att fula, dåliga och roliga bilder (gärna i kombination, såklart) kan man inte få för många av. I natt när jag inte kunde sova (eftersom jag fortfarande är så himla, himla jetlaggad) hittade jag ett par som definitivt kan gå under en eller samtliga av dessa kategorier.


Här har vi en sån där inte allt för charmig bild på mig själv. Ser ut som någon sorts alkolist där jag står själv med ett glas medan de andra befinner sig i hallen, snart redo för att gå. Den sorgsna blicken är pricken över i:et på något sätt. För att citera Elin Skoogh:
‎-Jaha, då var man ensam igen. Nog bra om jag gör det bästa av situationen och klunkar resten.


En tumregel när det kommer till sådana här inlägg är att bara driva med sig själv. Men jag vet ju att Frida tål det (och den här bilden är alldeles för rolig för att inte visas för allmänheten). Tollarps friluftsbad en varm dag runt år 1999. Frida får syn på klockan borta vid badvaktens fönster. Den tickar sakta men säkert mot halv fem. Frida skulle vara hemma klockan fyra. Inte en minut senare.

Men det är bara en rent spontan gissning från min sida. Kan ju vara så att hon har fått vatten i ögat också.

Cry him a river

I lördags såg jag, Frida, Fredrik och Andreas In Time på bio. Direkt efteråt kände jag och frida att vi inte riktigt visste vad vi skulle tycka. Nu har jag konstaterat att det var en riktig skitfilm. För det första så är inte Justin Timberlake en speciellt bra skådespelare (man får en känsla av att man vill cry him a river...). För det andra var inte de andra skådespelarna heller särskilt begåvade. Och för det tredje så var hela filmen ganska överdriven.

Imorgon ska vi se Svensson, Svensson på bio. Vet redan nu att jag kommer att älska den. Älskar nämligen alla gamla serier som av allmänheten ses som ganska dåliga. Eller värdelösa. Svensson, Svensson är ett bra exempel. Rena Rama Rolf ett annat (kanske till och med ett bättre exempel?). Det är konstigt det där, att något så dåligt kan vara så bra. Märkligt.

Och där ligger de än.

Plockar upp schampoflaskan från golvet. Den jag trampade på innan ni vet.
-Nej men nu har jag ju börjat städa. Det här känns bra. Var ju inte alls jobbigt.
Placerar schampoflaskan på bordet. Börjar vika kläder.
-Okej det här är tråkigt. Fy fan. Fortsätter lite till. Sen blir det mat.
Fortsätter att vika. Och vika. Och vika. Lägger in i garderoben.
-Hade varit skönt att sova en stund... Sängen ser ju jävligt skön ut. Ska bara lägga mig ner en liten stund.
Somnar lite. Vaknar efter en halvtimme, redo att ta nya tag. Börjar gömma julklappar på underliga ställen.
-Det här var ju kul. Inte alls så tråkigt som innan.
Julklapparna tar slut. Ger mig på kläderna igen. En resväska tömd på kläder, one to go.
-Döden. Döden.
Alla kläder placerade i garderoberna. Känns bra. Och döden inträffade inte. Alla schampo, balsam, inpackningar, sminkgrejor, småsaker, "vad har man det här till"-grejor börjar packas  upp.
-Det här är tråkigare än döden. Jag lovar, döden är att föredra just nu. (Följt av en del svordomar och andra så kallade fula ord men som ändå inte riktigt kvalificerar sig som svordomar.)
Det börjar bli fullt på hyllorna. Lägger (läs: tömmer ut) grejorna på golvet istället.

Och där ligger de än.


Städångest

Nu har jag snart varit hemma i en vecka utan att över huvud taget ha funderat på att packa upp mina resävskor. Om jag har behövt någonting som befunnit sig i resväskorna har det helt enkelt rotats runt tills jag hittat vad jag sökt. Själva väskorna placerades precis vid dörren, vilket har gjort det lite svårt att ta sig in på rummet. Det har däremot varit väldigt lätt att trampa på saker. Idag köttade jag ena foten när jag trampade på två örhängen och sen råkade jag halka på en schampoflaska som öppnades. Det allra svåraste är att ta sig in på rummet när det börjar bli märkt, eftersom det då finns små fällor över allt på golvet.

Städa då för helvete, känner man kanske rent instinktivt. Jag känner också det men varje gång jag påbörjar någon form av städning så drabbas jag av svår ångest. Tvätta går bra (jag skulle till och med vilja säga att det är roligt). Diska är helt okej. Laga mat är trevligt. Men städa. Ångest. Om man ska dela upp städningen i olika delar så kan man väl säga att dammsugningsdelen är den lätta. Plocka undan-biten är den mest ångestladdade. Hur som helst, det måste städas. Nu. Genast.

Fan det kryper i kroppen.

Surprise!

I fredags anordnades det en överraskningsfest för nathalie, som åker till USA idag där hon stannar i tretton månader. Partajet tog plats i Nilles lägenhet och vi var nog närmre tjugo personer på plats. Om Nathalie blev överraskad? Jo men det kan man väl säga va.

Eftersom jag själv inte tog några bilder så har jag stulit ett par från Mikaela och Therese.




Drama queen

På tisdagseftermiddagen stod jag på stationen i Kristianstad. Taxin släppte av mig utanför ett alldeles för tomt hus och min spektakulära entré blev inte speciellt... spektakulär. Istället kånkade jag upp femtio kilo på ovanvåningen och gömde alla bevis (skorna, ett glas till hälften fyllt med julmust och jackan) innan jag själv placerade mig i syrrans rum. När familjen behagade att komma hem ringde jag upp dem på Skype, snicksnackade en liten stund innan jag helt enkelt vandrade ner för trappan och sa hej.

Därefter har det varit överraskningsmiddag, som Nathalie fixade. Och så har jag hunnit överraska sisådär 4-5 personer till efter det. Pappa tycker att jag är en drama queen. Jag menar att alla hade mått bra över att välkomnas med ett "HEEEJ är DU hemma REDAN?" (gärna i kombination med flaxande armar, ett stort colgatesmile och eventuellt en liten glädjetår i ögonvrån) när man kommer hem från skola/jobb. Tänk vad glad man hade blivit över att komma hem va.

Sex minuter? All tid i världen.

Anländer till Kastrup ganska sådär mitt på dagen. Trött. Svettig. Irriterad. Eländig. Och så var det ju det där med ungefär tre-fyra liter vätska i kombination med fobi för offentliga toaletter. Placerar allt bagage på en sån där vagn som de har på flygplatserna och tar hissen ner till tågstationen för att kunna ta mig hem.

Okej, tåget går om sex minuter. Perfekt ju. Men... Var kan man köpa biljetter? Jag får fråga någon. Han ser dansk ut och danska fattar jag ju inte, hon ser också dansk ut... Där! Svensk! Definitivt svensk. Man köper tågbiljetterna där uppe säger du? Jaha ja. Då tar jag väl vagnen och springer upp för rulltrappan då. Man får inte springa här säger du? Jag låtsas som att jag inte hör dig. In med visakortet i automaten, kod, biljett, klar! Springer ner med vagnen igen, kör nästan över en tant. Spännande det här. Två minuter tills tåget går... Fattas det inte någonting? visakortet... Lämnar samtligt bagage på stationen för att ännu en gång springa upp till biljettautomaterna. Drar åt mig visakortet, springer ner. Tåget kommer. In med väskorna. HEM.

Man hinner en del på sex minuter ändå faktiskt.

I'm home!

Vi kan nog vara överens om att det har varit uselt på bloggfronten den senaste veckan. Anledningen till detta är att jag i måndagskväll packade ihop mina två resväskor för att på tisdagsmorgonen ta flyget till Kastrup. Ingen (jo, Nathalie!) visste att jag skulle komma hem vilket har gjort att jag inte kunnat blogga, hade ju förstört en del av överraskningsmomentet. Intensiv vecka är väl att ta i underkant och jag tänker inte ge mig på att berätta alla detaljer nu. Vi delar upp det i ett par inlägg istället, hur låter det?

I tisdags steg jag upp kvart i fyra på morgonen och intelligent som jag är klunkade jag i mig två liter vatten, en liter ice tea och en smoothie inom loppet av två timmar. Resultatet av detta i kombination med total fobi för offentliga toaletter gjorde resten av dagen till en ganska jobbig process. Lägg dessutom till två resväskor med tio kilos övervikt, en laptop, ett handbagage som var fyllt till bredden (bara ett kilos övervikt, bra där!) och en stor vinterjacka (som inte fick plats i väskorna...) så har vi fått oss en ganska svettig och irriterad Hannah.

RSS 2.0