Ibland (läs: ofta) får jag galna idéer om att om jag inte gör en drastisk förändring med mitt hår så kommer jag bli en mycket olycklig människa. De här idéerna kan innebära allt från att klippa page till att färga det kolafärgat till att sätta i extensions till att permanenta det. Idag är jag sugen på en brun frilla. Det har varit brunt två gånger förut, en misslyckad och en lyckad. Kruxet med det hela är att efter ungefär två veckor (ibland två timmar) vill jag ha tillbaka min gamla hårfärg och min gamla längd på håret. Till slut gick det så långt att min frisör vägrade klippa mer än tre centimeter av håret och hon tänkte definitivt aldrig mer färga det brunt på mig. Jag ska nog vara ganska glad för det, såhär i efterhand.


Blir lite småsugen på att färga det brunt när jag ser den här bilden.


Sen ser jag den här och känner ett visst obehag. Vet dock inte om det enbart beror på håret. Smilet, dubbelhakan och de högst oklara solbrillorna är nog också bidragande faktorer...