Det här med mitt körkort är ju ett kapitel för sig. Visst hade det varit sjukt gött att ha det där lilla kortet men just nu har jag faktiskt inget större behov av det. I ärlighetens namn är det nog till och med så att andra stör sig mer på det faktum att jag inte fått tummarna loss, än vad jag själv gör. Gett upp än har jag dock inte gjort och ikväll var det dags för lite mörkerkörning med papsi. När ungefär hälften av sträckan var avklarad och jag hade asgarvat (jag garvar gärna när jag kör som en dåre, det blir liksom roligare då) hela vägen (till exempel på grund av att det såg ut som att vi satt och diggade som galningar i framsätet varenda gång jag startade/växlade eller för att jag tog kurvorna som en kraftigt berusad man i 80-årsåldern) så la pappa fram ett förslag som jag just nu starkt överväger:
"Skaffa dig ett bra jobb, bli rik och skaffa dig en privat chaufför."