Föräldrar och andra släktingar tenderar att tycka att det är väldigt gulligt att samla en hel syskonskara på samma bild (detta gäller kanske inte alla syskonskaror? det kanske bara är vi som är så gulliga att alla vill föreviga oss...). Detta sker oftast inte bara en gång om året utan gärna vid tio, femton eller tjugo olika tillfällen. I vår familj klickas det inte heller bara en, två eller tre gånger, nej minst femton klick för att åtminstone en av bilderna ska bli bra. I början brukar det funka fint och alla vi tre systrar ler lite sådär halväckligt sött. Efter sju, åtta bilder brukar vi dock tröttna och börja hitta på fina grimaser istället.


Detta är en bild som hade alla förutsättningar i världen att bli bra. Glada flickor, bra väder och genomtänkt bakgrund. Syster nummer ett får ett skrattanfall efter att jag sagt något oförskämt. Syster nummer två ger därför syster nummer ett all uppmärksamhet. Och jag är helt enkelt fångad av en stormvind. Ingen bra bild med andra ord.


Den här bilden är gammal vilket man ser på syster nummer två. Hon tycker fortfarande att det är kul med foton och ser snäll ut och vinkar trots att det redan har fyrats av minst tio blixtar. Jag sabbar bilden genom att luta mig cirka 50 cm för långt bak. Syster nummer tvås ansiktsuttryck och övriga kroppshållning vittnar om att jag försöker dra henne med mig.