Anländer till Kastrup ganska sådär mitt på dagen. Trött. Svettig. Irriterad. Eländig. Och så var det ju det där med ungefär tre-fyra liter vätska i kombination med fobi för offentliga toaletter. Placerar allt bagage på en sån där vagn som de har på flygplatserna och tar hissen ner till tågstationen för att kunna ta mig hem.

Okej, tåget går om sex minuter. Perfekt ju. Men... Var kan man köpa biljetter? Jag får fråga någon. Han ser dansk ut och danska fattar jag ju inte, hon ser också dansk ut... Där! Svensk! Definitivt svensk. Man köper tågbiljetterna där uppe säger du? Jaha ja. Då tar jag väl vagnen och springer upp för rulltrappan då. Man får inte springa här säger du? Jag låtsas som att jag inte hör dig. In med visakortet i automaten, kod, biljett, klar! Springer ner med vagnen igen, kör nästan över en tant. Spännande det här. Två minuter tills tåget går... Fattas det inte någonting? visakortet... Lämnar samtligt bagage på stationen för att ännu en gång springa upp till biljettautomaterna. Drar åt mig visakortet, springer ner. Tåget kommer. In med väskorna. HEM.

Man hinner en del på sex minuter ändå faktiskt.