På tisdagseftermiddagen stod jag på stationen i Kristianstad. Taxin släppte av mig utanför ett alldeles för tomt hus och min spektakulära entré blev inte speciellt... spektakulär. Istället kånkade jag upp femtio kilo på ovanvåningen och gömde alla bevis (skorna, ett glas till hälften fyllt med julmust och jackan) innan jag själv placerade mig i syrrans rum. När familjen behagade att komma hem ringde jag upp dem på Skype, snicksnackade en liten stund innan jag helt enkelt vandrade ner för trappan och sa hej.

Därefter har det varit överraskningsmiddag, som Nathalie fixade. Och så har jag hunnit överraska sisådär 4-5 personer till efter det. Pappa tycker att jag är en drama queen. Jag menar att alla hade mått bra över att välkomnas med ett "HEEEJ är DU hemma REDAN?" (gärna i kombination med flaxande armar, ett stort colgatesmile och eventuellt en liten glädjetår i ögonvrån) när man kommer hem från skola/jobb. Tänk vad glad man hade blivit över att komma hem va.