Breaking News
Calleth you, cometh I
I fredags var vi i Malmö. The Ark var pissbra. Svarta luddiga vingar, utkletat smink och massa svett beskriver Salos utseende för kvällen ganska bra.
Kan bli ett spännande besök
- Va?
- Ja jag har så ont i fötterna.
- Ja och var skulle du gå då sa du?
- Jag. Måste. Till. O-P-T-I-K-E-R-N. Ont i F-Ö-T-T-E-R-N-A! (Om vi läser mellan raderna skulle även "fattar du trögt din jävla idiotjävel" eller dylikt kunna inflikas lite varsom i denna mening.)
- Det heter ORTOPED!
Trädgårdsfest och sprödbakad torsk
Igår var det matlagning på avancerad nivå. Och med avancerad menar jag att det rörde sig om mer än att koka pasta. Sprödbakad firre närmare bestämt. Hemmagjord. Vi använde tydligen upp en hel påse skorpmjöl konstaterade Nathalie idag. Gottigt. nathalie älskade såsen, jag höll mig mest till fisken och killarna åt helt enkelt vad som erbjöds. Plus oliver, minus det gröna på tomaterna.
Det är dags
När jag var 16-17 år så var jag ganska kaxig när det kom till det här med körkortet (ja herregud vad jag har fått äta upp det nu i efterhand). Jag skulle minsann ta körkort direkt när jag fyllde 18, gärna innan. Vi kan nog vara ganska överens om att så blev det inte riktigt. Våren gick. Sommaren kom. Hösten gick. Vintern kom och så hade det helt plötsligt gått ett helt år.
Jag har en liten vän (ja, Katarina) som har kommit fram till att körkort är överskattat. Och att hon ska hitta sig en man som kan köra henne när hon behöver åka någonstans. Jag har hållt med henne ganska länge men det finns någonting som säger mig att jag kommer att älska att köra bil. Får känslan ibland att om jag bara hade haft ett körkort så hade jag kört ner till Tyskland ibland på eftermiddagarna bara för att få köra som en dåre på autobahn. Så idag är det dags. Jag ska skriva in mig på körskolan. Ska bli härligt att höja medelåldern där lite.
Vintern är tidig i år
-Ge mig Christer Sjögrens julskiva.
-Vad ska du med den till?
-Måste skrapa bilrutan.
Något annat kul är bilder. Den här bilden till exempel, ville jag skicka ut som tackkort efter studenten. Förslaget röstades ner av de flesta (läs: samtliga) familjemedlemmar. Tråkigt kan jag tycka. Det hade väl varit härligt att hitta den här galningen i brevlådan?
De stänger men ingen bryr sig, blir blind när alla lampor lyser
dextrosolknaprande red bull-junkie på rehab
Matblogg?
Välkomna
Ibland kan jag tycka att det är lite halvtöntigt att blogga. Det känns lite hybris att tro att större delar av svenska folket faktiskt vill läsa om en enskild (och ofta okänd) individs vardag, varje dag. Ändå kan jag inte riktigt släppa den här bloggrejen. Kanske lider jag av lite hybris. Kanske gillar jag att skriva och en blogg känns som ett bra forum för detta. Kanske är det brist på sysselsättning. Eller en kombination. Första bloggen blev för privat. Andra bloggen var ett skolprojekt och blev därmed ganska formell. Tredje gången gillt? Blir det inte bra den här gången så blir det helt enkelt inte fler bloggar från mig. Det kan jag garantera. Jag kan också garantera att det här inte enbart ska bli en idag gjorde jag-blogg (sådana bloggar är ju i ärlighetens namn jävligt tråkiga). Det kommer inte heller finnas en enda dagens outfit-bild här. Ingen tråkblogg och ingen modeblogg alltså. Finns det många genrer kvar?
Välkomna!